Teneriffa, en bit från playan! |
||
|---|---|---|
|
Teide - Tur & retur! Med cykel och till fots
Cykel - och vandringstur till Conde del 2
Cykel - och vandringstur till Teide
Vandringstur till Teide
|
Cykeltur till Conde (fortsättning)
Det är alls ingen dum tanke att ta en sig tid till att lugnt ströva omkring på toppen - 1003 meter över havet. Utsikten är - om man ser den - slående. En kikare är då en bra ingrediens i utrustningen. I vackert väder missar man dock alltför ofta de små undren i den annars så storslagna naturen. Är vädret mulet och grått är det en god idé att krypa omkring och kolla detaljer. Vi handlade enligt det senare. I väntan på större luckor i molnen tog vi oss tid till att gå ett helt varv kring topplatån - i mycket lugnt tempo. Den tiden var långtifrån bortkastad. Under vägen ner såg vi tillbaka mot toppen och konstaterade än en gång att den låg alldeles i jämnhöjd med det tunna molntäcket. Precis som det ser ut nerifrån playan. Men landskapet är ännu vackrare när ljuset vandrar över det i små portioner. Väl tillbaka vid cyklarna väntade oss en skön belöning. Höjden vi satt in på kontot skulle tas ut. Några hundra meter tramp - sedan bar det utför. Tio kilometer utan ett aktivt varv på pedalerna. Bromsarna behöver man inte heller oroa sig för på vägen ner mot Los Cristianos. Lutningen är förhållandevis måttlig, farten alldeles lagom. Väl inne i Los Cristianos fick vi den briljanta idén att cykla strandvägen tillbaka till Playa de las Americas. Det går säkert bra - någon annan tid på dygnet. Jag trampade på i täten och tyckte det var rätt mysigt att åka slalom mellan spankulerande herrar, moderiktigt klädda strandlejon och damer som återvände från shoppingturen. Efter dryga kilometern kom Göran upp från kön och lade sig jämsides. Budskapet var klart; Lugna ner färden! Hans problem var att folk "hajade till" när jag plötsligt passerade, ilsknade till när en cyklist till kom, och gick till handling när cyklist nummer tre skulle till och upprepa samma manöver. Vi fann för gott att dra ned på tempot. Då log folk mot oss, även kyparen i restaurangen vi cyklade genom. Det tog oss en halv dag. Året innan körde jag upp till Vento, småsprang upp på 40 minuter, vistades en stund på toppen och joggade ner för att sätta mig i bilen. Jag var borta från de övriga i familjen mindre än två timmar, vilket kan vara en fördel. Den gången njöt jag av en storslagen solnedgång från Condes topp. (Det var mörkt när vi kom ner.) Men gör jag turen igen får den gärna ta en halv dag. Låt för den skull, att tiden skulle vara knapp, inte bli att göra utflykter på Teneriffa. Har man inte en dag till förfogande kan en eller ett par timmar ge nog så mycket att minnas. Äventyren finns på nära håll. Det är bara att se dem, och ha kurage nog att inte sätta ribban för högt.
Jan
|
Nästan uppe
Kaktus
|
|
hjan@multi.fi |
|
|
