Teneriffa, en bit från playan! |
||
|---|---|---|
|
Teide - Tur & retur! Med cykel och till fots
Cykel - och vandringstur till Conde
Cykel - och vandringstur till Teide
Vandringstur till Teide del 2
|
I samma utsträckning vi tog höjd belönades vi med en allt mer fascinerande utsikt. Ett mäktigt vulkanlandskap bredde ut sig runt om oss och allt oftare tog vi oss tid att stanna för att njuta av utsikten, inte bara för att vila. När vi nått 2500m.ö.h, samma höjd som bergen runt om nationalparken, konstaterade vi att det blir en ren kamp med klockan för att hinna upp till linbanestationen på Teide innan personalen där fått för sig att den gått färdigt för dagen. Detta gjorde att vi placerade om prioriteringen på utflykten så att avnjutning av vyer och filosoferande kring de krafter som skapat detta landskap flyttades upp ett pinnhål i hierarkin. Därmed flyttades kampen för att nå toppen nedåt i motsvarande grad. Med andra ord gav jag upp. Å andra sidan, efter att jag förlikat mig vid tanken, hade jag tid av att njuta av helt otroliga vyer och av känslan att befinna sig högre än någon punkt i Norden. På sätt och vis en rätt stilig sorti... Ett par hundra meter högre upp fann Jani ett bra ställe att invänta min återkomst på. Jag fortsatte med andra ord en bit ensam. Som på beställning var här stigen förhållandevis jämn och vandringen gick som en dans. Jag beslöt sikta rakt upp till en kant ytterligare några hundra höjdmeter upp, och lagom till eftermiddagskaffet nådde jag 3000m.ö.h. Utsikten kan ej förklaras. Men jag rekommenderar upplevelsen. Härifrån kunde man tydligt se spåren av den enorma kraft som skapat landskapet. Flere mindre kratrar syntes nedanför och det berg som på avstånd uppfattas som gråsvart skiftar i färger från svartaste svart till rödbrunt. Den taggiga rand av bergskammar som breder ut sig i söder bryts av Sombrero de Chasna's karakteristiska profil. Jag brände av lite film och började sedan vandringen neråt. Om benen var trötta var huvudet detsamma i en än högre grad. Jag läste kartan fel vid ett flertal tillfällen redan på vägen upp, men nu stod det totalt stilla stundtals. Det slutliga beviset på att tanken släpade var att jag på vägen ner sökte upp branta partier med småsten. Dessa vulkaniska småstenar påminner i både vikt och utseende om grillkol. De låter dessutom påfallande likt när man trampar runt i dem. Den egenskapen jag dock mest uppskattade var att de var lösa. Helt utan att tänka på hur jag skulle se ut om jag stod på öronen satta jag mig på huk med fötterna framom varandra och åkte kana ner i ofta rätt långa etapper. Tid sparade jag ju åtminstone, och den enda tanke jag med säkerhet vet att jag hade i huvudet var att Göran Kropp sparade tid på väg ner från Mt Everest genom att åka kana... Väl nere på vägen igen gick vi en bit mot Vilaflor till. Och knappt hade vi satt oss på ryggsäckarna innan ett tyskt par plockade upp oss för att plocka oss på en bra historia. Under turen till Playa de las Americas utbytte vi berättelser och tips. Det var under den bilturen jag första gången hörde någon berätta om vandringsleden upp till Conde. Under kvällen var vi rätt snälla gossar som satt stilla på terrassen och diskuterade med familjerna. Dagen därpå hyrde jag bil för att åka till Arico och klättra. Efter den turen konstaterade Jani att det var dagsljus kvar och att vi skulle kunna se på kvällssolen från Conde. En kvällstur till Conde är alls inte någon dum sysselsättning...
Jan |
Bara att ta i...
Denhär
meterstora stenen påträffade vi på vägen ner.
|
|
hjan@multi.fi |
|
|
